Vart tar dagarna vägen egentligen? Jag blir nästan rädd när jag tänker på hur snabbt dagarna går numer... Jag hinner inte med för fem öre ju. Idag har jag fått gjort mycket på pluggfronten, men tiden har ändå gått så himla fort.

Jag skulle ju ha sprungit nu på kvällen, men det blev en myskväll istället eftersom älsklingen inte ville springa;) Inte mig emot, kroppen behövde nog vila trots allt. Mina knän är lite arga på mig igen så att säga... Känns så jäkla trist nu när man äntligen är igång igen med att träna minst varannan dag. Men det är väl bara att bita ihop... Som med allt annat just nu:P Ibland är livet verkligen en berg- och dalbana. Eller som att gå över berg och dalar. Ena stunden är man uppe på den vackra toppen och njuter av tillvaron, för att i nästa falla mer i en dalsänka och kämpa sig långsamt uppåt. Men sånt är livet och det är bara att försöka hitta det positiva för att orka kämpa sig upp igen.

Nu ska jag gå in och lägga mig och läsa lite tänkte jag. Älsklingen sover redan, men jag måste vara dödstrött för att kunna somna just nu så jag lär vara vaken en stund till:/

Hoppas ni kan sova gott inatt! Puss och kram på er