Varför ska det vara så svårt att fokusera på sin uppgift? Har tre dagar på mig att skrive en uppsats och jag har inget fokus alls. Det är så fantastiskt tråkigt att jag bara vill lägga alltihop på hyllan och glömma bort det. Jag brukar inte ha något direkt problem med att skriva, men då får jag oftast skriva om det jag vill. När jag är tvungen att skriva om nåt speciellt så kör jag fast totalt. Blir det dessutom betygsatt är det ännu värre. Då stockar sig orden i huvudet och jag får inte ut något alls. Allt annat som inte handlar om att skriva blir med ens mycket intressantare. Som nu, jag har tvätt som ska sorteras, skjortor och blusar som bör strykas osv. T.o.m detta verkar bra mycket roligare än att skriva en uppsats om Davi Cup i Mlamö. I början var det intressant, men när jag nu ska börja tolka texterna och avgöra huruvida medieuppbådet tyckte si eller så om matchen är det med ens grymt tråkigt. Jag vill göra nåt annat helt enkelt. Jag vill börja plugga, få fart på mitt liv. Just nu är allt inne i ett slags rutin. Allt är samma sak i veckorna. Sover alldeles fö länge, skriver lite, sitter på balkongen lite, går och dansar, hem,sover och sen börjar all om igen. Lyxigt, inte sant. Ha, ja det tyckte jag också i början. Men jag lovar, man tröttnar. Vill så gärna börja plugga på riktigt. Så att jag blir färdig nån gång och få ett riktigt jobb. Inte sitta i en matbutik resten av livet. Då jobbar jag hellre som lärare. Och det finns nästan inget jag inte hellre gör än blir lärare så där har ni situationerna satta i relationer till varandra. Så tråkigt är mitt jobb. Bra betalt, javisst, men tråkigt.
Men nu ska jag sluta gnälla.Ta en paus, göra nåt annat och sedan komma tilbaka till skrivandet. Önska mig lycka till...

Jaa, har gåt och funderat på att blondera mig hur länge som helst nu. Är så himla sugen på att byta hårfärg. Jag är ju ganska ljus i mig själv så att bli ännu lite ljusare vore kul att testa. Har ju varit kastanjebrun i håret innan så varför inte testa åt andra hållet nu? Längtar efter att få klippa mig också. Håret är helt äckligt slitet. Har inte hunnit med att klippa mig på ett bra tag nu. Inte bra alls. Men snart, snart, snart ska jag klippa mig. Och kanske färga håret då också...
Vad har hänt på sistone? Tjaa, det har varit fullt upp som det kanske märks, med tanke på min inaktivitet här på bloggen. Det är kul, men det är inte prio nummer ett som för många andra. Jag gör det bara för att det är kul. Tentan gick bra, hoppas jag. Och mina uppsatser har blivit godkända. Så nu börjar livet ta form igen. Usch, jag avskyr svackor. Varför kan inte allt bara vara enkelt? Snacka om välkommen till vuxenlivet. Men jag vet inte om jag vill vara vuxen längre faktiskt...
Trots det har jag ju en hel del s.k vuxenpoäng; sambo, körkort och ICA-kort, bara för att nämna några. Suck. Aja, men det finns många fördelar också. Att bo ihop med den man älskar är fantastiskt. Bara att få vakna upp av att någon kramar en och viskar godmorgon i örat är helt underbart. Och att ha en som ringer minst en gång omdagen bara för att höra hur det är. Vad sockersött det blev nu då. Men det är ju också sån jag är, en hopplös romantiker som älskar att se på såpor o.s.v. Det finns inget bättre än när något romantiskt gör sig påmint mitt i vardagen. Nu är ju inte älsklingen världens mest romantiska kille 24 timmar om dygnet. Men å andra sidan tror jag faktiskt att jag skulle tröttna till slut. Kanske inte första veckan, månaden, året, men sen skulle det nog bli lite tjatitgt, för att inte säga hur förtsägbart det skulle bli; "Hm, undrar om han ska ge mig rosor idag...Nej, mend et gjorde han ju för två dagar sedan. Kanske en chokladask? Nä, men vänta nu, det fick jag ju förra veckan när jag kom hem från jobb." Ja, ni fattar vad jag syftar på.
Efter det utlägget kan jag ju även nämna att jag asade med älsklingen på konstrundan på påskafton. Om än motvilligt så följde han med utan allt för mycket tjat. Och hör och häpna, han tyckte det var helt okej och kan tänka sig att göra det igen nästa år! Nej, jag lovar, jag hotade honom inte eller något sådant nät han sa det. Visserligen blev jag själv ganska förvånad, trodde detta skulle vara första och sista gången han följde med. Men är jätteglad över att jag hade fel.
Nu ska jag skriva ännu en uppsats. Känns som att jag inte gör så mycket annat numer, eller hur?

Jaha, då var man21 år gammal. Eller okej, jag är faktiskt 20 i en timme och 15 minuter till... Men inofficiellt är jag ju 21. Så hur känns det nu att vara 21? Alla frågar och jag säger som vanligt; inge jävla skillnad alls. Eller mitt språkval är såklart lite förändrat beroende på vem jag pratar med, men undertonen är den samma.
Så vad har hänt i helgen då? Först och främst har jag jobbat. Men även firat födelsedagen med föräldarna och älsklingens föräldrar. Pga detta tycker älsklingen inte att det är så viktigt att vi firar min födelsedag idag. Nää, det är det kanske inte, men i min familj har vi altid firat lite på själva födelsedagen också även om man firat den i helgen. Svårt att släppa vissa traditioner. Men det är väl en del av att vara i ett förhållande, man möts halvvägs. I alla fall, han vill titta på hockey istället... Och jag som drömde i smyg om att han skulle bjuda på restaurang nu ikväll och vara hur gullig som helst. Men han är ju världens gulligaste pojkvän ändå, missförstå mig rätt. Inatt, 00.15 gav han mig min present och sa grattis... Jag var väl inte helt vaken, men fint ändå tycker jag. Fick nya dansskor, vilket jag verklgen behöver. De jag har släppte i sulan veckan som gick. Ochmed tanke på att det är föreställningar om en månad så är det panik.
Men appropå allt det här; KILLAR! Lyssna nu, kvinnor är krångliga, jag vet, men en sak som inte kan slå fel är att vara lite vardagsromantisk. Köp en blomma, bjud på middag, säg "Jag äslkar dig, är så tacksam för att få vara med dig". Inga krussiduller, bara enkel uppskattning. Och ge den inte bara på födelsedagar och julaftnar, då förväntas ni ge det. Men en måndag eller onsdag är det helt underbart att få känna sig lite extra uppskattad, även om det bara handlar om att ni stryker oss på ryggen när vi sitter oc tittar på TV. Tycker inte ni också det? Om ni gräver långt in bland känslorna som man som kille inte verkar få visa, visst är det ganska härligt att få känna sig uppskattad när man minst förväntar sig det? OCH, den gyllene regeln; glöm för guds skull aldrig någonsin, under några som helst omständigheter, årsdagar!! Har många väninnor som gråtit över det här. Varför? Därför att man känner sg mindre värd, det där med att ha varit ihop ett helt åt är egentligen inte särskilt viktigt... Och och och, diamonds are a girls best friend! Glöm inte det heller. Behöver inte vara en äkta,men smycken gillar vi kvinnor väldigt mycket.
Efter detta väldigt informativa och fullständigt innehållslösa inlägg ska jag nu plugga juridik. Måste ju få tillbaka lite auktoriet. De som vill får gärna hålla tummarna på onsdag för mig. Vore snällt.

Äntligen är våren här! Solen värmer och ger färg åt den på gränsen till gråa huden. Allting känns med ens lite lättare, lite färggladare och mycket lyckligare. Svackan eller vad man ska kalla det, som den skånska vintern ger håller på att ge med sig och tillvaron börjar ljusna. Nu ska bara uppsatsen bli godkänd, den underkända lämnas in igen, tentan bli godkänd och de nya uppsatserna bli godkända så kan vi börja snacka ledighet och att njuta av livet.
Just nu är det skugga på balkongen så därför ska jag passa på att skriva om min uppsats och sedan ska det pluggas juridik i solens sken. Skaffade mig en grund till en bränna igår som ska bättras på lite. Fy vad jag älskar våren.

Appropå att jag älskar våren ja, jag fyller ju år på måndag. Har jag inte haft en tanke på förrän någon påminde mig för ett tag sedan. Så om du som läser det här säger "Visst fan" eller något i den stilen för dig själv; du är inte ensam. Och numer är det ju inte direkt något speciellt med att fylla år. Nu blir ma bara äldre. När man fyllde tolv ville man bli tretton för att bli tonåring, när man fyllde fjorton ville man inte vara tonåring längre och man ville fylla femton för att bli byxmyndig. När man fyllde femton ville man fylla sexton för då fick man övningsköra. När man fyllde sexton ville man fylla arton för då blev man myndig och man fick ta körkort. När man fyllde arton ville man fylla tjugo för då fick man handla på systemet. När man fyllt tjugo vill man inte fylla år längre, nu är ju gränserna slut...