22 månader

Idag firar jag och älsklingen 22 månader ihop. Kan inte fatta att det gått så lång tid... Men det har varit underbart bra. Vi bråkar typ aldrig och det känns så rätt. Nu vet jag ju att vissa "känsliga" ögon läser detta så jag hoppas inte älsklingen tar illa upp av det jag skriver:) Å andra sidan är jag rätt noga med att inte lämna ut för mycket av mitt privatliv. Det jag kan fortsätta med att skriva är dock att jag nog aldrig varit så lycklig som jag är nu.
 När jag började första klass började typ helvetet för mig. Jag trodde att jag var lika normal som alla andra, men det fick jag klart för mig rätt snart att det var jag ju inte... Eller okej, mitt utseende var inte normalt i alla fall. Jag lärde mig stå emot och ignorera. Jag ska inte tråka ut med snyftiga detaljer. Det enda som bet på mig var att jag blev mer och mer övertygad om att jag aldrig någonsin skulle träffa någon som skulle vilja vara tillsammans med mig i ett "riktigt" förhållande. Så med inställningen att jag garanterat skulle tillbringa mitt liv ensam blev jag rätt överraskad när jag träffade en kille som verkade intresserad. Då var jag övertygad om att det aldrig skulle bli något allvarligt eller långvarigt. Nu, 22 månader senare är jag mer än lycklig över hur fel jag hade... Jag vill som sagt inte ge ett snyftigt intryck eller så, bara trycka på hur mycket min älskade betyder för mig:) Lyckligare kan jag inte bli.
Firar gör vi med sushi och vin. Och jo, älsklingen ska också äta sushi:) (på eget initiativ bör kanske tilläggas så ingen tror att jag tvingar honom och får intrycket av att jag är en bitch, haha)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0