Så bra och ändå så dåligt

Måndag. En dag hatad av allt och alla. Skola, arbete och kaos, en del av vardagen helt enkelt. Men jag klagar inte så mycket-än. Jag trivs rätt bra med min situation. Försöker göra mitt bästa resultat någonsin och ska jobba 100 procent för högsta betyg.
Helgen bestod av jobb och firande av 18 månader. Både positivt och negativt firande... Av alla j*vla helger blev det bråk just den här helgen. och jag förstår inte varför det händer lite väl titt som tätt just nu. Eller okej, bråk är väl att ta i, men att slänga käft... Inte särskilt kul. Men eftr det var allt underbart. Hela söndagen var mysig och romantisk på alla sätt. Jag har verkligen världens finaste pojkvän. Så varför tvivlar jag? Tvivlar? Jo, det är just det; jag tvivlar. På oss, på förhålladnet, på honom. Är det verkligen vi för allid? Är vårt förhållande så bra som många verkar tycka. Är han verkligen trogen i alla lägen? Enligt alla veckotidningar skaman ge upp sitt förhållande om man tvivlar. Men eftersom mina tvivel snarare handlar om mitt sälvförtroende än förhållandet i sig så vägrar jag ge upp. Jag älskar honom och att känna att han älskar mig är det mest underbara som någonsin hänt mig. Så mina tvivel handlar snarare om att jag inte kan förstå hur han vill vara med en person som anses ful, konstig och allmänt missanpassad. Jag älskar vårt förhållande och jag vet att han gör det också. Han skulle aldrig skada oss, men min självuppfattning vill inte lyssna till det örat. Så tills mitt sargade själförtroende helt läkt ihop så kommer alltid tvivel att vara en del av vårt förhållande. Kanske är det bara i en vecka till kanske en månad, kanske för alltid...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0