Vaknade imorse och gick upp med min älskling som vanligt. Hade fruktansvärt ont i magen, men ignorerade det eftersom lite magknip har ju ingen dött av. Precis innan älsklingen skulle gå svimmade jag och sen mådde jag illa. Kroppen blev helt svag, jag fick feberfrossa och kunde knappt stå på benen... Var fan kom det ifrån? Jag fattar ingenting. Egentligen borde jag stanna hemma idag. Kroppen lyder inte för fem öre. Känns som om jag står bredvid mig själv och tittar på och som om kroppen hela tiden måste jobba emot ett visst motstånd. Men jag kan inte stanna hemma. Om jag inte gör min redovisning blir jag underkänd och det vill jag verkligen inte riskera med tanke på allt som sker just nu. Så jag får väl masa mig iväg trots allt. Älsklingen är helt irritead på mig, "Stanna hemma! Skit i om du får underkänt, det är viktigare att du tar hand om din kropp!" Förvisso, men det funkar inte så på Högskolan. Vill man lyckas måste man se till skolarbetet först och sig själv i andra hand. Kan inte svika min grupp nu heller. Men fy vad jag älskar honom för att han säger så. Han ringer ungefär en gång i halvtimmen bara för att höra så att allt är bra. Jag har verkligen haft tur. Nu ska jag göra mig i ordning och ta mig till busshållplatsen. Lär väl ta en halv evighet att ta sig dit idag.