Det är vad jag har just nu. Igår lade jag ner alla jagande tankar och gick till frisören och fick en rejäl klippning. Eller fick och fick, jag fick ju snällt betala det hutlösa priset som krävdes. Men det var det värt. Dessutom unnade jag mig att fixa naglarna. Tänk vad lite kan göra mycket. Känner mig mycket fräschare och lite gladare. Men trots det är det något som gnager. En viss rastlöshet. Jag kan inte sätta fingret på det. Men alla i min närhet får sin beskärda del av den eftersom jag hela tiden vill göra tusen saker och när ingen vill det så... Ja, ni fattar. Verbalt skräp följer om man säger så. Men det konstiga är att jag egentligen inte alls är arg eller irriterad, jag är bara så förbannat trött på att sitta hemma varje dag utan något speciellt att göra. Visst är det lyxigt, men det passar inte mig. Visst kan jag läsa, men efter 10 minuter kryper det i hela kroppen och jag bara måste göra något annat. Därför ser jag verkligen fram emot skolan på måndag. Då äntligen kan jag stänga ute alla idiotiska, hämmande och självdestruktiva tankar som hela tiden jagar i skallen när man har för mycket tid över.
Nu ska jag försöka hitta på nåt att göra. Tror jag ska ge mig ut i det vackara vädret och gå en runda. Vilket inte helle är sådär jättekul utan någon vid sidan om, men det får väl gå. Lite musik som sällskap brukar funka.