Som jag trodde

Visste att det skulle bli svårt att skriva varje dag. Aja, så är det. Idag är jag bara allmnt irriterad. På vad? Jo, på att jag, liksom så många andra, har slitit häcken av oss i 12 år i skolan bara för att efter gymnasiet få svaret nej när vi söker till Högskolan. Jag hörde inte till gruppen som hade MVG i alla ämnnen, men mina betyg var bättre än många andras och så bra de kunde bli utan att vara någon lärares favorit eller liknande. Okej, det var lite orättvist så vi nöjer oss med att mina betyg var mer än helt okej. Jag hade ett bra snitt som jag själv trodde skulle kunna öppna dörrarna till många universitet SÅ jag skte lite här och var i hela Sverige, fräst journalistik och juridik, men även grafisk design o.s.v. Jag kom inte in på en enda utbildning. Tack för det televerket, ag stod utan utbildningsmöjligheter, utan jobb och utan pengar. Som tur var hade jag en reservplan, men besvikelsen var tros det stor. Hur kunde det bli såhär? Jag slet som ett dur, gjorde alltid vad jag skulle, skolkade aldrig nånsin och slet ihop ett snitt som många andra skulle li avundsjuka på. Och ändå får jag inte vidareutbilda mig? Vad är detta?
Men ja grävde inte ner mig, utan bestämde mig för att söka året därefter istället. Denna gången mer övertygad om att jag skulle komma in, det var ju ändå andra gången jag sökte. Kom jag in? Nej. Inte på en enda utbildning den här gången heller? "I Sverige har alla rätt till utbildning" Jaha, okej, på pappret bara då eller? För det är ju uppenbarligen så att det är bara vissa som ska få utbilda sig. Har du inte 18,0 i snitt eller mer så kan du hälsa hem. Du har ingn chans att komma in . Inte ens på enskilda kurser är det lätt att komma in.
När man sen ska söka jobb så har vartannat företag krav på utbildning eller erfarenhet. Hur ska man få den om man inte ens får utbilda sig? Nää, 12 år i skolan till ingen nytta alls. Så känns det just nu i alla fall.
Nu ska jag söka jobb och hoppas på att det kan ge nåt resultat på nåt sätt. Eller så får man väl gå på socialen resten av livet...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0