Jo, jag försökte ett tag att skriva här, men det gick inget vidare. Mitt mål då var att skapa en modeblogg, men det är ju vad alla skriver om. Så nu ska jag bara skriva sånt som jag har lust att skriva om. Vi kan ju börja med en kort presntation här. Mitt namn på bloggen fick jag av en av mina mobbare under skoltiden. Fråga henne idag och hon skulle påstå att hon absolut inte mobbade mig, men det gjorde hon. Hon och många andra. I vilket fall som helst kan jag säga att de snarare hjälpt mig än stjälpt mig. De brö ner mig totalt, men samtidigt så fanns en gnagande tanke på att jag ville ge igen. Så när jag började dansa kände jag att jag fick ett övertag. Jag älskade att stå på scen och att vara i centrum. Därmed blev det lättare att stå emot alla dumma kommentarer eftersom när jag dansade kunde jag gå in i en annan roll. Det stärkte även mitt självförtroende och jag lärde mig ignorera det de sa. Visst svider det fortfarande när man får höra en och annan kommentar, men det känns inte lika jobbigt ändå. Nu är dansen en stor del av mitt liv och jag har för ett halvår sedan avslutat en ettårig dansutbildning. Terminen som gick provade jag på att läsa juridik. Väldigt intressant, men vete tusan om det är något jag orkar med i längden. Jag älskar att röra på mig och har allid haft svårt för att sitta still. Kanske skulle man satsa på nåt annat. Skulle ju helst vilja satsa på att bli dansare, men vågar jag det? Alltid den tanken, vågar man satsa på et yrkesom kanske bara ger betalt varannan eller var tredje månad?
Men nog pratat om det. Nu ska jag nog gå och köpa nåt gott att äta och sätta mig i soffan och njuta av Save the last Dance, en av de bästa filmerna som finns. Tycker jag är värd det efter att ha skrivit ett arbete om Utländska Statsskick...