...den kan ju vara dödtrist och tråkig och alldeles, alldeles... Jaa, vad ska jag säga? En hel helg med älsklingens familj. Jättehärlig familj faktiskt. Men herregud, hur mycket sport orkar en människa med? Jag är inte helt ointrsserad av sport i allmänhet,men att sitta och blåstirra på en fotbollsmatch eller hockeymatch utan att prata om något annat alls, det vet jag inte riktigt om jag klarar. Och efter den här helgen är jag rätt säker på min sak. Älsklingen, jag och hans familj var iväg för att titta på hans bror när han spelade hockey. En jättehärlig helg, men att bara sitta inne och titta på sport en hel dag klarar jag uppenbarligen inte av. Skämigt nog var det svårt till slut att hålla humöret uppe. Äh, måste väl försöka aklmatisera mig, men jag kan ju inget om det. Därför är det svårt att låtsas gilla det.
Men strunt i det, det var en kul helg ändå.
Nu försöker jag plugga till tentan nästa vecka-juridik imassor. Runt en 4000 sidor. Vad f*n? Ska bli såå skönt att bli av med dem. Då kanske jag kan få ett liv igen...

Nää, idag har det inte hänt mycket . Så varför bry sig om att skrva? Tja,det är helt pga brist på sysselsättning faktiskt. Älsklingen ockuperar badrummet. Jo hör och häpna, det är inte tvärt om! Han har varit där inne väldigt länge faktiskt... Men så har ja tvingat honom att raka sig. Ojojoj, ja det är ju så otroligt jobbigt. Han är lite gnällig där faktiskt. Men det är svårt att hänga upp sig på det när han är så fin som han är. Fast han får ju gärna snabba på lite. Vi ska vara hos mina föräldrar om en 45 minuter typ. Och jag ska sminka mig och fixa håret... Okej, obeskrivligt brak hörs från badrummet. Jag;"Vad hände?", han svarar "Jag ramlade och slog upp ögonbrynet!" Jag; "VA?!!" Han; "Jaa!". Jag; " Hur mår du?" Han; "Haha, jag bara skojade" Suuuck!

... i halsen ja. Nu trodde väl säkert en stor del av er att jag skulle skriva ett inlägg där jag klagade på hur tjock jag tycker att jag är. Men icke, jag är nämligen tjock i halsen och det är det jag vill gnälla lite om. Som jag skrev i tisdags så mådde jag ju inte så bra då. Och sen des har jag känt mig lite halvkass, tung och klen liksom. Så där som att man är i stratgroparna inför en förklning, men den vill liksom inte bryta ut. Vilket ju egentligen är på både gott och ont. Jag ser ju helst att den inte bryter ut alls, men om jag nu ändå ska gå runt med lite ont i halsen kan jag väl lika gärna få allt på en gång...?
Trots mitt tillstånd ska jag till dansstudion ikväll. Inget kan stoppa mig den här gången. Älsklingen stoppade mig igår, tyckte jag var korkad om jag gick och dansade. Och jag vill helst inte vara korkad så jag gav efter och stannade hemma. Vilket i och för sig var rätt trevligt då hans mormor bjöd på gulaschsoppa och våfflor. Så himla gott. Vad jag inte kan förstå dock och nog aldrig kommer att förstå är att jag äter så mycket mer än både min älskling och hans familj...(inte tillsammans som tur är...) Jag har ju för all del alltid varit ett matvrak, älskar mat. Men när jag är med hans släkt vågar jag inte äta för mycket faktiskt. Känns pinsamt att sitta och äta när alla andra ätit färdigt. Helt i onödan naturligtvis. Skyller på att jag tränar en si så där 10 timmar i veckan.
Vad har annars hänt idag då? Jo, jag har träffat E. Vigick en runda och åt sedan fisk på rökeriet, Älskar fisk. Hur kan man inte gilla fisk? Hm, okej, alla fisk är kanske inte så god som E och jag kom fram till, men ändå? Strunt samma, trevligt var det i allafall.
Nu ska jag snart ge mig iväg. Och imorgon ska det jobbas... 

Vaknade imorse och gick upp med min älskling som vanligt. Hade fruktansvärt ont i magen, men ignorerade det eftersom lite magknip har ju ingen dött av. Precis innan älsklingen skulle gå svimmade jag och sen mådde jag illa. Kroppen blev helt svag, jag fick feberfrossa och kunde knappt stå på benen... Var fan kom det ifrån? Jag fattar ingenting. Egentligen borde jag stanna hemma idag. Kroppen lyder inte för fem öre. Känns som om jag står bredvid mig själv och tittar på och som om kroppen hela tiden måste jobba emot ett visst motstånd. Men jag kan inte stanna hemma. Om jag inte gör min redovisning blir jag underkänd och det vill jag verkligen inte riskera med tanke på allt som sker just nu. Så jag får väl masa mig iväg trots allt. Älsklingen är helt irritead på mig, "Stanna hemma! Skit i om du får underkänt, det är viktigare att du tar hand om din kropp!" Förvisso, men det funkar inte så på Högskolan. Vill man lyckas måste man se till skolarbetet först och sig själv i andra hand. Kan inte svika min grupp nu heller. Men fy vad jag älskar honom för att han säger så. Han ringer ungefär en gång i halvtimmen bara för att höra så att allt är bra. Jag har verkligen haft tur. Nu ska jag göra mig i ordning och ta mig till busshållplatsen. Lär väl ta en halv evighet att ta sig dit idag.

Japp, efter det stora nederlaget i fredags (...) så ska jag nu försöka avsluta min andra uppsats som är av det undersökande slaget. Det får gå som det går helt enkelt.
Har en stor redovisning imorgon också som jag har tillsammans med tre andra damer. Avskyr grupparete. De jag samarbetar med är väl helt okej, men blandningen av en jätteambitiös människa, en som inte alls är ambitiös, en som är halvambitiös och en som är måttligt ambitös är inte en 100% bra grupp. Fyra tjejer som hellre snackar skit om alla i klassen får inte gjort så mycket som de borde...
I lördags hade jag så grymt kul Precis vad jag behövde efter en vecka i fullt kaos! Jag, J och E var ute och festade tillsammans. Världens härligaste människor. De tycker säkert jag är helknasig, men sån har jag ju alltid varit. Blev rätt så mycket intag av vätska i olika former och färger så att gå upp och jobba klockan 10 dagen efter var inte mitt smartaste drag om man säger så... Minns inte mycket av första halvan av arbetsdagen. Annat än att huvudet snurrade och värkte. Hm, tål jag så lite eller var det ren trötthet? Tror det beror på båda. I alla fall, det var en perfekt kväll. Tack tjejer!!
Angående min knasighet förresten, jag är uppenbarligen expert på att bli av med vänner och människor jag umgås med. Vet inte riktigt vad jag gör för fel. Nej, jag ska inte självömka mig själv, men jag är väldigt undrande på det här planet. Har hört både det ena och det andra som har nämnts bakom min rygg och undrar varför detta inte kan sägas rakt ut till mig? Tjejer är fövisso experter på att snacka skit, men kan man inte göra ett undantag ibland? Om någon har nåt emot mig eller vad jag gör etc så vill jag gärna veta det. Jag är inte den som är den. Är det något  jag gör som stör en annan människa får han eller hon mer än gärna uppmärksamma mig på det så kan jag kanske ändra på det.
I alla fall, det var bara ett tankeflöde som inte gick att stoppa. Nu ska jag skriva en fantastiskt bra diskussion till min fantastiksa uppsats. (märk den drypande ironin...) Håll tummarna för ett G den här gången, orkar bara inte skriva om en uppsats till.

Jaa, det blev två saker shoppade. Men det som först skulle vara en belöning blev istället en tröst. Uppsatsen blev 100%underkänd. Och det som stör mig mest är att jag knappt vet varför. De punkter jag fick att ändra var sådana punkter som jag själv ansåg var hållbara. Men tydligen inte. Min lärare anser att jag bör skriva på ett sätt som gör att en femåring skulle kunna läsa den. Suck. Ingen dans för mig ikväll. Kommer inte att orka med mer kritik. Men nu kom solen fram igen efter ett tag bakom molnen så nu sk jag ut på balkongen.

Åh, jag älsar det här vädret. Vet inte hur länge jag har gått och svurit över det gråa, tunga, skånska vädre. Men nu verkar det äntligen som att man skulle kunna våga hoppas på att våren faktiskt är här. Solen var framme igår också och i förrgår. Jag får en sån härlig energi när det är soligt. I flera månader nu, änns det som, har det varit grått ju och jag ha varit likadan. Grå och trist och jag har inte haft lust att göra någonting alls. Nu ska det shoppas färgglada kläder och vinterjackan ska stoppas längst in i garderoben dit vinterskorna faktiskt förvisades för ett antal dagar sedan. Jodå, jag tar ut segern i förskott och måtte det inte bli ett bakslag för då blir jag tokig. För en gångs skull längtar jag till somaren. Annars är jag en ihädig förespråkare för vinter. Men då ska det ju vara kallt på riktigt, snö på riktigt och sol ändå.
Dansen gårkäpprätt åt skogen nu. Visst, tekniken osv går bra. Men fick en del solobitar i vårens föreställningar. Dock fyller min pappa 50 år så jag kan bara vara med ena dagen och därför tas mina solobitar bort... Rätt egentligen kanske, men med tanke p att jag dansat på samma studio i snart 10 år så tycker jag kanske att jag borde ha fått chansen. Mina delar är nämligen inte särskilt långa och därmed inte särskilt svåra för någon annan att ta hand om på söndagen. Men min lärare ansåg att det skulle bli för krångligt... Surt som tusan, kanske helt rätt, men jag får väl överleva. Ser faktiskt fram emot resan så mycket att det sura trycks undan en del.
Så ska jag väl kanske skriva lite om vad som händer idag? Tja, om en 40 minuter ska jag ta mig til bussen som i sin tur ska ta mig till skolan där jag ska p Peer Review. Kommer detta att gå bra? Hm, med tanke på att jag bara skrivit en och en halv sida av krävda 3-4 så nej, sådär jättebra kommer det nog inte att gå. Men lite hjälp ska jag väl kanske kunna få.
Efter det tänker jag i alla fall springa upp i stan och shoppa. Lite... SKa ju förresten få tillbaka en Essay vi gjort tidigare i vår idag. Så okej, om den får bra betyg ska jag shoppa två saker, annars blir det bara en. Vilken tragedi om det bara blir en...

Ja, är det vad livet går ut på? Jag menar, just nu känns dt så för min del. Okej, jag pluggar också, men förutom allt det... Nä, jag ska inte klaga. Jag trivs jättebra med mitt liv. Men när man sitter på jobb klokan åtta på morgonen och tar emot en massa gnälliga kunder så är det svårt att vara positiv. Var ju som sagt och dansade balett igår. Och det känns mina damer och herrar, det kan jag lova! Inte en enda muskel som inte skriker på mig när jag rör mig. Speciellt vadmuskeln är extra kinkig idag. Fyra trappor upp känns som 400.
Mycket gnäll idag. Men vad tusan, man kan inte vara 100% icke gnällig alltid, inte sant. Även om jag försöker undvika det så mycket som det nu går. Inget blir bätre av att man gnäller. Bättre att ödsla energi på att försöka göra det bättre.

Igår var en jättehärig dag. Älsklingen och jag fiade ju ett år i efterskott. Blev massor med mys, god mat och fixande i lägenheten. Snart ska allt vara klart. Vi har numer ett färdigt klinkergolv i hallen och telefonsladden är dragen i hela lägenheten. Hur smart är det att ha Com hems tre hål i väggen i ena änden av lägenheten och huvudjacket i andra änden?! Men som sagt, det fick ju lösa sig ändå. Så nu ska det bara kaklas i köket i princip. Sen ska vi ju få ett matsalsbord också, men det tar ett tag innan det levereras.
Vad ska jag göra idag då? Tja, älsklingen är och fiskar med bästa kompisen så jag tänkte dra in till en balettlektion. Kroppen är väl inte jätteglad för det, men med tanke på allt som vi stoppade i oss igår behövs det. Och sen är det ju så himla härligt att få dansa på helgen också.
Melodifestivalen igår också. Och för en gångs skull vann rätt låt. Eller okej, EMD hade varit rätt, men Malena var andra bäst tycker jag i alla fall. Vad som helst istället för Ugglas... Och Malenas röst är ju att dö för. Jag menar, tänk om man kunde sjunga hälften av hennes toner. SÅ mycket enklare det skulle vara att satsa på en karriär som musikalartist.
Nu ska jag sätta på mig trkåerna och dra mig iväg.

Haha, tack Jamie! Du är världens underbaraste vän! Saknar dig så mycket. Var bara tvungen att skriva det. För er andra som inte känner denna underbara människa, det är min bästa vän sedan fjärde klass. Vi har gjort en hel massa galenskaper vi två. Riktiga små rebeller på vår tid. Vi var alltid lite udda och umgicks inte gärna med de andra i klassen. Same, same but different.
I alla fall, nu ska jag till jobb om si så där en kvart. Och jag är inte klar nånstans.... Tur att det bara tar fem minuter till jobb... Men ändå-litepanik 

Jaa, jag undrar jag, är det egentligen någonn som läser vad jag skriver? Får i alla fall aldrig några kommentarer. Inte för att det spelar nån roll, men lite kul vore det att se om nån faktiskt läser det här eller ej. Jaja.
Vad händer idag då? Tja, för det första var jag uppe kvart över sex för att göra mackor till min älskling. Hur fan orkar hon tänker ni säkert nu. Eller så undrar ni hur han har sån pli på mig. Den tråkiga sanningen är helt enkelt att jag vill. Det är faktiskt rätt skönt att gå upp då. Och att få höra hur mycket det uppskattas ger ju klart en extra kick. Så det var m.a.o inte mer intressant än så. Tyvärr. Ledsen att göra er besvikna om ni väntade er en tårdrypande historia om hur jobbigt det är o.s.v, haha.
Men tillbaka till vad som händer idag; efter frukost vid sju åkte jag in till skolan. Nu är jag hemma om en sväng för att sedan köra tillbaka till skolan. Sen ikväll ska det dansas i tre timmar. Japp, håller på med det än. Men kroppen gnäller lite så mer än en hobby blir det aldrig. Drömmen krossades innan den började. Men så är väl livet. Tänker inte hänga läpp för det. Så änge jag kan dansa alls är jag nöjd.
Längtar till lördag. Den 7 mars hade älsklingen och jag varit tillsammans i ett år. Men jag jobbade så vi bestämde oss för att skjuta på det till denna veckan. Så det blir en massa mys på lördag kväll. Behövs efter den här veckan. Blev brualt dissad på dansen i måndags typ. Inga detaljer ges, men det var ungefär som att bli ratad på en audition kan jag ju avslöja. Inte så kul, men vad gör man.
Nu måste jag äta. Är utsvulten-som vanligt...

Jaa, väldigt fundersam just nu. Men eftersom jag inte har dn fallenheten som vissa har att hänga ut hela privatlivet på bloggen så håller jag där. Massor med tankar som flyger jut nu, främst ang. skola, livet i allmänhet och pokvännen.
Trivs f.ö kanonbra i lägenheten. nte helt fel att vakna och ha Öresundsbron uanför vardagsrumsfönstret. Helt fantastiskt. Och att sen ha världens finaste pojkvän bredvid gör ju inte saken sämre precis. Så livet just nu är ganska perfekt helt enkelt. Om jag bara slapp jobba hela jäkla helgen. Men vad gör man? Ska man flytta hemifrån utan att ta lån får man ta en del smällar. Tack gode gud för studiebidrag.
Nä, nu ska jag ut i köket och fixa nåt att äta. Alltid hungrig just nu. Kanske beror det på att jag tränar ett par tre timmar varje dag. Föreställningar på gång. Massor med repetitioner och extra repetitioner eftersom jag har fått äran att dansa solo. Äntligen börjar det hända saker. I alla fall, det känns rätt bra tt träna så mycket, känns som att jag kan äta precis vad jag vill. Eftersom jag älskar mat så är det ju inte en helt dålig kombination.
Men men, som sagt. Mat var det...

Jaa, nu är äntligen alla kartonger uppackade. Kändes som om vi alltd skulle leva med en eller två ouppackade kartonger i vardagsrummet. Men nu är de som sagt borta. Istället står det två fina bokhyllor, en växt och lite smått på deras forna plats. Börjar verkligen ta form nu. Klinkers i hallen har vi lagt också. Så nu ska det bara kaklas i köket och sen är vi väl mer eller mindre helt färdiga. Vi shoppade ett matrumsbord med tillhörande sex stolar häromdagen. Ekbord med stolar klädda med skinn, för ynka 6000! Snacka om klipp. Så snart kan vi bjuda på inflyttningsfest.
Vad händer annars då? Hm, tja, jag pluggar ju. Måste t tag i det nu. Har tappat farten lite p.g.a flytten, men nu ska det som sagt tas upp igen. Nu ska jag äta lite frukost och fixa med det sista med tvätten.