Uppsats-igen...

Den här terminen känns det som att jag inte har gjort annat än suttit och haft ångest över uppsatser. Fy tusan för kurser med uppsatser. Nu har jag kanske haft en extremt hård lärare också, vad vet jag. Men det känns som om det är omöjligt att skriva precis som han vill om man inte har en masters i engelska sen innan och pratar fläckfri akademisk engelska. Inte för att min engelska är dålig, men den når tydligen inte upp till A eller B standard, jag får nöja med C efter C. Suck, suck och suck igen. Är det konstigt att man tapar lusten att skriva nästa uppsats då? Men nu skriver jag i alla fall på min sista uppsats för den här terminen, vilket känns väldigt, obeskrivligt, jäteskönt. Nu håler jag bara alla ummar för att jag kan komma in på nån utbildnin i höst så jag slipper gå ännu ett år och känna mig allmänt misslyckad med att vara arbetslös och outbildad. Nu vill jag börja pluga, jag är redo för det, kan inte världen fatta det? Nä, men det känns rätt hopplöst faktiskt. Men i år måste jag ha tur med mig, det måste jag bara.
Från det ena till det helt andra var jag på ki-boxning igår. Så himla roligt! har ont i hela kroppen, men det är en härlig smärta som säger att jag är på väg att gå från svag till hyfsat stark. Nu ska jag bara försöka lura med min älskling så att vi kan träna tillsammans. Han är inte mycket för gruppträning, men jag säger att det är ju han och jag som ska träna och att han ska strunta i alla andra. Men vi får se, det är kanske lite pinsamt att träna med sin flickvän eller?
Nu ska jag gå och äta nåt och sedan sätta mig och skriva igen. Sedan får vi ävl se om jag ska behöva registrera mig på kursen i höst igen bara för att få mitt betyg eller om jag klarar mig... Hoppas på det sistnämnda.
Carpe diem allihop, de är så korta utan att man ska slösa bort dem på onödiga saker. Och glöm för all del inte bort att säga att ni älskar era närmsta, de mår så mycket bättre av det.

Män...

...har problem med tid. Den saken är klar. De klagar på oss tjejer att vi tar lång tid på oss. Kanske det, men vi är alltid i tid. Män har en förmåga att säga en tid och sedan se det som en sjäkvklarhet att det innebär plus 5-10 minuter-MINST. Och "en stund", jag vet inte om ni tjejer håller med, men enligt mig är en stund mellan 5-20 min. För en man verkar en stund standard vara 30-60 min... Är det verkligen en sådan skilnad mellan manligt och kvinligt språk? Inte för att jag vill verka nedvärderande mot män, men är det inte lite konstigt? Jaja, ett helt onödigt inlägg egentligen, men i alla fall. Förlåt alla män som eventuellt tagit illa vid sig, det var absolut inte min avsikt, jag bara funderar på om skilnaden verkligen kan vara så stor...

Tillbaka till verkligheten och The Hills

Andra dagen hemma. Och allt är tillbaka i den gamla lunken. Jag är ensam hemma, sitter och försöker övertala mig själv om att jag måste ta tag i min uppsats och att jag vill se ett avsnitt till av The Hills faktiskt inte är en så bra ursäkt till att inte skriva...
Den serien är f.ö bara så bra tycker jag. Har fått en del spydiga kommentarer om att den ju inte är på riktigt. Well, vissa delar är ska jag be om att få upplysa. Och spelar det nån roll om det är manus eller ej? Jag säger bara at jag gillar serien inte manuset eller liknande. Det är ju som att jag skulle kolla på OC eller One Tree Hill bara. Jag bryr mig inte om huruvida det är rovärdigt eller ej. En skopa underhållning direkt ut genom TV.n. Jag behöver inte tänka överhuvudtaget. Hur bra som helst.
Nu ska jag snart iväg i alla fal. Dags att gå till skolan igen.


Borta bra, hemma bäst?

Hemma i kalla Sverige igen. Eller okej då, så jäkla kalt är det inte. Men är man van vid 30 graders värme, solsken och bad varje dag så är det rät kallt här faktiskt... Det har i alla fall varit den mest underbara semester jag någonsin varit på. Helt underbar vecka med massor med sol, kärlek och romantik. I vanliga fall brukar jag åka runt och titta på en massa saker under en semester, men den här gången var det bara sol och lata dagar som gällde. Fantastiskt! Och älsklingen och jag har kommit närmre varandra än nånsin. Känslorna har ökat. Vi har ju kunnat träffas varje dag i flera timmar och bara prata och mysa. Det blev många timmar på stranden så för en gångs skull är jag brun. Och då menar jag riktigt brun. Visst, det finns säkert nån som är brunare här i Sverige, dt är det alltid, men jag är nöjd. Har till och med blivit brun på magen och den brukar verkligen aldrig bli brun annars. Så det är toppenbra. Dessutom har resan varit en gatronomisk upplevelse. Tror aldrig jag har ätit så god mat i utlandet som på Rhodos. Grekisk mat är ju bara så fantastiskt god. Tzatziki kommer man ju aldrig kunna göra själv nu när man ätit äkta grekisk. Så fruktansvärt gott! Och souvlaki, och moussaka..., Jag kunde knappt få nog ju. Ja, jag är ett matvrak. Men vi gjorde faktiskt mer än bara åt. en av kvällarna gick vi ut på en klubb i stan. Och jag kan bara säga så här; svenska klubbar släng er i väggen!! Så kul som jag hade där har jag aldrig haft när jag varit ute. Så himla härlig stämning, härliga människor och bra musik. Vi lyssnade på ett liveband som var helt fantastiska. De spelade bara bra musik precis hela tiden, inte besviken en enda gång. Och när vi skulle gå hem, vid 4 på morgonen(...), behövde vi inte vara ett dugg oroliga för att typ bli rånade eller överfalna. Det var så lugnt och alla som var ute var så inne i partystäming att bråk och sånt inte var att tänka på. Det var helt enkelt en helt perfekt kväll.
Nu sitter jag här i sängen hemma igen och är lite yrvaken. Fattar inte att jag var på Rhodos vid den här tiden igår. Hemresan blev dryg, hämtades 11 på hotelllet och flyget lyfte 16... Ingen tid för att sola där inte.
Så till den eviga frågan, är det skönt att vara hemma? Tja, både och. Här hemma kan man dricka vattnet i kranen, slänga pappret i toaletten(fick vi inte göra på Rhodos, deras rör orkade inte med det så det stod en liten hink bredvid toaletten...) och man siter inte rakt upp och svettas. Men jag saknar solen. Den ger i alla fall mig energi och brännan blir ju försummad nu också. Men i stora drag är det väl rätt skönt egentligen att vara hemma ja. Så är det ju. Men jag älskar att resa. Trots det kan jag inte låta bli att tänka när jag kommer hem att man har det rätt bra i Sverige ändå. Jag menar, vi har grymt fina stränder egentlgen, härligt klimat och mycket grönska. Det enda man kan önska är väl lite mer värme.
Nu ska jag snart ta itu med vardagen. Har en uppsats som försummats nu och sen måste jag tvätta och plocka lite allmänt bland det ena och det andra. Det tråkigaste med att resa...

Uppdatering tack?

Än en gång är det en halv evighet sedan jag skrev här sist. Det är inte helt enkelt att hålla igång en blogg, bugar för dem som gör det. Men jag ska försöka hålla uppe tempot här lite bättre. Fast det är klart, nästa vecka sticker jag, älsklingen och föräldrarna till Rhodos och då, ni får ursäkta så mycket, tänker jag inte ta mig tid att skriva i bloggen. Datorn stannar hemma!
Så en uppdatering sen sist kanske vore bra? För det första är alla tentor avklarade och godkända. Nu är det bara en uppsats kvar, sen är jag fri! Funderar allvarligt på att bojkotta alla kurser som innehåller uppsatser i fortsättningen. Fast det kommer nog att bli något komplicerat. Äsch, får väl stå ut, men fy vad tråkigt det är.
Just nu är det lugnt med uppsatsen. Unnar mig själv lite ledighet. Fokuserar mycket på mina föreställningar i helgen. Japp, dans. Jag är med i 5  av 10 nummer och har hysteriska byten av kläder. Vi snackar 10-15 sekunder, under vilka jag ska hinna byta byxor, skor och tröja.(är tanken i alla fall...) Undrar vad man ska prioritera här? Om jag inte skulle hinna menar jag, är det bäst att gå utan kläder eller skor? Oavsett vad lär min lärare få krupp på mig. Men det får lösa sig. Måste hinna helt enkelt.
Och mer då? Tja, livet lunkar på. Livet med älsklingen blir bara bättre och bättre för varje dag som går. "Intresseklubben antecknar" eller hur var det nu det gick? Alla dessa uttryck. Jag är nog för fin i kanten för att kunna lära mig alla dessa utryck. För att inte tala om alla skånska uttryck. Jo, jag måste faktiskt få tracka ned lite på skånskan. Men nu pratar vi om riktigt grov och bred skånska. Herregud, ibland känns det som att jag pratar ett helt annat språk, jag hänger inte med på alla ord. Inte för att jag ska försöka visa mig annorlunda för att jag har norrländska rötter(men lite stolt över dem är jag ju...)Men jag har aldrig pratat så värst bred skånska. Jag har t.o.m fått höra att jag verkar snobbig för att jag inte pratar bred skånska... Hm. Men nu har min skånska blivt bredare sedan jag träffade min älskling, ve och fasa. Jag börjar snart också bräka och skorra ordentligt på mina ´r´. Fy, jag har ju typ alltid rullat på dem förr. Måste nog försöka reda ut och rensa upp i dialekten. Annars slutar jag väl som Edvard Persson eller någon sån skåning som man överhuvudtaget inte fattar ett skvatt av. (inget ont om Edvard Persson som person, bara så att ingen missuppfattar och tar illa vid sig.)
Hur kom jag nu in på detta? Strunt samma. Men jag kan ju påpeka att vissa skåningar verkar ha svårt för att förstå vad jag patar om, hur ska man tolka det...?
Men nog om det. Nu ska jag gå och stryka och packa. Längtar som bara den efter att få åka. Ska bli så skönt att komma bort, få en bränna och bara lata sig i en hel vecka. Och en massa kvalitetstid med min älskade. Har inte haft så mycket tid tillsammans nu när jag har repetitioner varje kväll. Det går åt en 5-6 timmar varje kväll till detta. Men nästa vecka ska inget få störa.
Njut nu av livet alla och ta hand om din närmaste. Bråka inte, livet är för kort för det. Var trogen, lyssna och se saken ur bådas synvinkel så kommer du långt.


RSS 2.0