Den här terminen känns det som att jag inte har gjort annat än suttit och haft ångest över uppsatser. Fy tusan för kurser med uppsatser. Nu har jag kanske haft en extremt hård lärare också, vad vet jag. Men det känns som om det är omöjligt att skriva precis som han vill om man inte har en masters i engelska sen innan och pratar fläckfri akademisk engelska. Inte för att min engelska är dålig, men den når tydligen inte upp till A eller B standard, jag får nöja med C efter C. Suck, suck och suck igen. Är det konstigt att man tapar lusten att skriva nästa uppsats då? Men nu skriver jag i alla fall på min sista uppsats för den här terminen, vilket känns väldigt, obeskrivligt, jäteskönt. Nu håler jag bara alla ummar för att jag kan komma in på nån utbildnin i höst så jag slipper gå ännu ett år och känna mig allmänt misslyckad med att vara arbetslös och outbildad. Nu vill jag börja pluga, jag är redo för det, kan inte världen fatta det? Nä, men det känns rätt hopplöst faktiskt. Men i år måste jag ha tur med mig, det måste jag bara.
Från det ena till det helt andra var jag på ki-boxning igår. Så himla roligt! har ont i hela kroppen, men det är en härlig smärta som säger att jag är på väg att gå från svag till hyfsat stark. Nu ska jag bara försöka lura med min älskling så att vi kan träna tillsammans. Han är inte mycket för gruppträning, men jag säger att det är ju han och jag som ska träna och att han ska strunta i alla andra. Men vi får se, det är kanske lite pinsamt att träna med sin flickvän eller?
Nu ska jag gå och äta nåt och sedan sätta mig och skriva igen. Sedan får vi ävl se om jag ska behöva registrera mig på kursen i höst igen bara för att få mitt betyg eller om jag klarar mig... Hoppas på det sistnämnda.
Carpe diem allihop, de är så korta utan att man ska slösa bort dem på onödiga saker. Och glöm för all del inte bort att säga att ni älskar era närmsta, de mår så mycket bättre av det.