I hela mitt lov har jag strävat efter att aldrig någonsin vara självisk. Hela min tillvaro har planerats för att ha tid med allt och alla. Jag har aldrig bara fokuserat på mig själv utan har hela tiden kompromissat för att uppfylla allas önskemål.

Att jag nu har bestämt mig för att plugga på annan ort och lämna tryggheten och framförallt min underbara pojkvän(i veckorna i alla fall) är därför mitt livs absolut svåraste beslut. Jag vill alltid göra rätt och jag vet inte om det här är rätt sett allmänt men i min mage så känns det rätt. Alltså är jag självisk och följer mina egna drömmar och önskemål. Eller är jag självisk? Är det själviskt att hoppa på en utbildning som kommer att ge bättre förutsättningar och bättre chans till jobb i framtiden? Den utbildning jag precis avslutat gav mig inte det jag trodde och ville. Så har jag inte rätt att vara självisk då?
Jag vet att många kan tycka att jag är knäpp och självisk och borde tänka på min pojkvän och det faktum att vi ska skaffa hus etc. Och tro mig, det för jag. Och det har jag gjort varje dag i ett halvår ungefär. Jag har vänt och vridit på alla situationer och möjligheter men kommer alltid fram till samma svar; det här är rätt just nu.

Jag vill inte reta upp någon, göra någon besviken eller få någon att tro att jag inte tar något ansvar. Jag gör bara något jag aldrig gjort förr-jag sätter mig skälv främst och kör på mitt eget spår...