Skyller på att jag jobbat jättemycket och att jag nervöst väntar på antagningsbesked nummer 2 från högskolan. Jag hoppas att 12 små männiksor har hoppat av den utbildning jag valde först så att lilla jag får plats trots allt. Och gör jag inte det kommer jag att fortsätta hoppas att några fler små människor inte kommer till uppropet så att högskolan ringer upp lilla mig och ger mig en av de platserna. Knappast troligt, men hoppet är det sista som överger människan.
Så, what´s new? Inte mycket, har som sagt jobbat oförskämt mycket. Inte mycket till privatliv här inte. Till och med lörda kväll jobbade jag. Och inte orkade man vara social efter det, nej, jag gick direkt in i sängen och somnade som en stock. Igår och i söndags var jkag ledig. Spenderade söndag förmiddag med älsklingen och försökte muntra upp honom trotsatt dert var hans sista semesterdag. Han var mycket svårflirtad och hävdade bestämt att han hade värsta ångesten över att jobba och att han absolut inte tänkte gå dit. (Välkommen till min verklighet varenda gång jag ska gå till jobbet, typ...) Men jag kan med glädje rapportera att han överlevde sin första arbetsdag och är nu iväg på sin andra. Så vi kämpar på...
Snart ska jag iväg till stan och sen ska jag jobba igen. Tjohoo, livet är underbart.